Det var morgon när Thomas Knallen, västgöten och tygförsäljaren som vandrade land och rike runt, kom med sina säckar (som på den tiden kallades fässingar) in till den lilla byn Vånga utanför Norrköping.
Hans fötter var tunga efter vandringen, men han var sprudlade glad efter sitt besök i Jacob Marcus nya kattunstryckeri i Norrköping. Där hade han kommit över en del vackra kattunstyger, som han visste skulle locka allmogekvinnorna.
Visserligen var det sekunda varor som innehöll en del feltryck där tryckstocken råkat slinta eller färgblandningen inte hade reagerat fördelaktigt i sin kemiska process. Men Thomas Knallen visste att allmogekvinnorna skulle bli överförtjusta och bortse från feltrycken. Tvärtom var felen nästan en förutsättning för att tygerna skulle falla till allmogens prisklass, nu när kung Gustaf III äntligen tagit bort de sista överflödsförordningarna som reglerade hur allmogen tilläts klä sig.
Sörgårds Anna var en av kvinnorna i Vånga, skicklig med nål och tråd och med ögon för det där lilla extra. Den gamle gårdfarihandlaren stannade vid Restad Södergård, som han hade gjort så många gånger förr på sina resor. Där satt Anna vid sitt fönster och sydde. Hon såg honom komma, och hennes ögon ljusnade genast när hon såg de färgglada tygerna som han höll fram. Länge hade hon drömt om att få arbeta med tyg av en sådan kvalitet. Hon hade hört talas om Jakob Markus, den judiske textilhantverkaren i Norrköping, men aldrig trott att hon skulle kunna ha råd med något sådant.
-Är det verkligen…? sa Anna med darrande röst när han närmade sig.
-Ja, Anna. Jag har några tyger från Jakob Markus. Han trycker fantastiska mönster på bomull, inte sant?” svarade Thomas med ett litet leende på läpparna.
Anna kände hjärtat slå snabbare. Hon reste sig från sin stol och gick fram till honom, ögonen glittrande av nyfikenhet och förväntan. Händerna rörde vid de vackra tygerna. Mönstren var som små konstverk. Det var tyger med liv och gnistrande färger och Anna kände hur hennes sinne fylldes av en glädje hon inte känt på länge.
Thomas lade ut tygerna på bordet och visade henne mönstren: ett rosigt, livfullt tyg med djupröda och blå nyanser som påminde om sommarens allra vackraste vallmor, och ett annat med ett lugnare mönster, i dova blå och gröna toner som liknade fjädrarna på en gås.
-Det är till ett nytt kyrkförkläde, sa Thomas triumferande, som om han visste vad som rörde sig i hennes tankar. Det skulle passa bra till dig.
Anna såg på honom, tårarna började samlas i hennes ögon, men hon kämpade för att hålla dem tillbaka. Att få ett sådant vackert tyg var mer än hon någonsin vågat hoppas på.
-Men… det är ju för dyrt, sa hon, nästan viskande. Jag… jag har inte råd.
Thomas såg på henne med ett förstående leende.
-Jag vet vad du känner, Anna. Du förtjänar att bära något som reflekterar den kraft du bär i dig. Just de här tygerna kommer inte att kosta så mycket som du tror.
Anna kände värmen sprida sig i bröstet. Hon kände sig inte längre bara som en enkel kvinna från Vånga. Det här var en möjlighet att få bära något vackert, något som var som ett konstverk, något som skulle få henne att känna sig världsvan och sammanknuten med människor från olika delar av världen. Något som inte hade varit tillgängligt för allmogen förrän nu och som både hon och hennes vänner hade suktat efter och beundrat.
Med ett djupt andetag plockade hon upp det röda, blommiga tyget, och Thomas såg hur hennes händer darrade när hon kände på den fina bomullens yta.
-Jag tar det, sa hon till sist, och hennes röst var fylld av en beslutsamhet som Thomas aldrig hade sett förut.
-Det är ditt nu, sa han och log.
Nu var det som om en förtrollning spred sig genom samhällena, där alla, från den mest förmögna herrgård till den enklaste stuga, plötsligt kunde få tag på dessa fantastiska tyger som tidigare varit reserverade för en mycket smalare krets. Plötsligt stod kvinnor i alla hörn av torgen med små förvaringskorgar fulla av blommiga kattuner. Vissa har sparat länge, andra har haft turen att få tag på de finaste bitarna, och alla stolta över sina fynd.
Väggarna i husen kläddes med blommiga tyger, gamla linnegardiner ersattes av blommiga tygtryck, och till och med kuddarna på sofforna fick denna sprakande livfullhet. Kvinnorna, som tidigare varit fångade i en värld av dämpade och enklare tyger, fann plötsligt en möjlighet att omge sig med en färgexplosion. De fick uttrycka sin kreativitet och sin personlighet genom sina kläder, sina förkläden, sina gardiner och sina hem.
Kommentarer
Skicka en kommentar