När dräktkommittén på Risinge hembygdsgård arbetar med att rekonstruera Risingedräkten i slutet av 1970-talet skriver de om kjolen:
Färgen varierar från brunt till rött eller violett, allt eftersom växtfärgningen lyckas. Den purpurröda med dragning i violett värderades enligt Matilda Lönnberg allra högst, men var och är svår att lyckas få fram i växtfärgningen. Enligt Mandelgrens akvareller är kjorteln av obestämd röd färg och skodd med grönt kantband. Enligt äldre Risingebor användes ibland svart skoning på kjolen.
Eftersom jag själv är växtfärgare kunde jag inte låta bli att göra provfärgningar med stenmossbrunt och syrgredelint. Laven ska gå igenom en syrningsprocess med ammoniak för att få ut den lila färgen (orselj). En väldigt spännande process, men som tur är har processen inte alls glömts bort, som Matilda befarade. Observera att man måste plocka varsamt, då lav tar lång tid att återbildas! Det vill jag verkligen påpeka. Men det finns mycket tuschlav i norra Östergötland.
Slutligen måste jag spekulera lite över Risingebornas kunskap i att få fram syrgredelin. Jag gjorde lite efterforskningar och fick några tankar:
Tydligen når lavkonsumtionen 250 ton per år vid den här tiden och man börjar importera lav från Sverige och Norge för att möta efterfrågan. Huvudsakligen är det lav från havets kuster, främst västkusten som exporteras och eftertraktas för sin höga koncentration av orselj och detta är en annan lav - ”Örnlav”.
Färgen varierar från brunt till rött eller violett, allt eftersom växtfärgningen lyckas. Den purpurröda med dragning i violett värderades enligt Matilda Lönnberg allra högst, men var och är svår att lyckas få fram i växtfärgningen. Enligt Mandelgrens akvareller är kjorteln av obestämd röd färg och skodd med grönt kantband. Enligt äldre Risingebor användes ibland svart skoning på kjolen.
 |
| Mandelgrens skiss av dräkt i Risinge. |
Matilda Lönnberg skriver sin Risinge bygd för femtio år sedan, dess seder och bruk och berättar att Risingeborna behärskar konsten att färga hemma, bland annat något som kallas syrgredelint och även stenmossbrunt. Såhär skriver hon.
...slutligen två färger av några slags lavar, helt olika varandra i färgen. Den ena var klart brun...den andra var däremot mörkt purpurfärgad med en dragning i violett. Denna färg överträffar alla andra i vänhet och varaktighet, men lär ha varit svår att få att lyckas. ...den skulle stå i blöt att syras. Numera är troligen denna konst förlorad.
Dräktkommittén gör egna experiment med lavfärgning innan de slutligen väljer färg till sin Risingekjol. De anger att tuschlav står till grund för deras val.
...slutligen två färger av några slags lavar, helt olika varandra i färgen. Den ena var klart brun...den andra var däremot mörkt purpurfärgad med en dragning i violett. Denna färg överträffar alla andra i vänhet och varaktighet, men lär ha varit svår att få att lyckas. ...den skulle stå i blöt att syras. Numera är troligen denna konst förlorad.
Dräktkommittén gör egna experiment med lavfärgning innan de slutligen väljer färg till sin Risingekjol. De anger att tuschlav står till grund för deras val.
Eftersom jag själv är växtfärgare kunde jag inte låta bli att göra provfärgningar med stenmossbrunt och syrgredelint. Laven ska gå igenom en syrningsprocess med ammoniak för att få ut den lila färgen (orselj). En väldigt spännande process, men som tur är har processen inte alls glömts bort, som Matilda befarade. Observera att man måste plocka varsamt, då lav tar lång tid att återbildas! Det vill jag verkligen påpeka. Men det finns mycket tuschlav i norra Östergötland.
 |
| Stenmmossbrunt och syrgredelint infärgat av mig. |
Exakt vad det var för färgnyans som var den eftertraktade "syrgredelina" är svårt att veta. Roligare är det att ta fasta på att färgen på den hemfärgade kjolen kunde variera från brun till rödaktig till violett beroende på hur färgningen lyckades. Det vore roligt att se ett mer levande dräktskick i Risingedräkten genom att man också kan variera färgtonen i kjolen - gärna också med både gröna och svarta skoningar som dräktkommittén nämner.
Slutligen måste jag spekulera lite över Risingebornas kunskap i att få fram syrgredelin. Jag gjorde lite efterforskningar och fick några tankar:
Färgen lila kommer i ropet under två perioder av 1700- och 1800-talet. Den första, och den som berör oss är 1758 då Dr Cuthbert Gordon från Skottland försöker industrialisera extraktion av orseinet och patenterar processen. Sitt färgextrakt kallar han Cudbear.
 |
| Risinge - kanske engagerad i tuschlavsexport under senare halvan av 1700-tal? |
Tydligen når lavkonsumtionen 250 ton per år vid den här tiden och man börjar importera lav från Sverige och Norge för att möta efterfrågan. Huvudsakligen är det lav från havets kuster, främst västkusten som exporteras och eftertraktas för sin höga koncentration av orselj och detta är en annan lav - ”Örnlav”.
Men i vårt område växer tuschlaven och Risinge ligger i ett tuschlavsområde enligt kartan jag hittade. Även tuschlav exporteras. Suget efter lav som innehöll orsellin var stor, för att tillverka ”Cudbear”.
Om det stämmer kanske Risingeborna förstår sig på tuschlavens värde och lär sig att färga syrgredelint under den här perioden?
 |
| Den "fastställda" färgen på Risingekjolen av dräktkommittén i slutet på -70-talet. En mörkt vinröd färg. |
De hemfärgade kjolarna tillhör traditionellt vardagsdräkten. Hemfärgat ansågs inte lika fint som köpetyg. Men den syrgredelina står säkert högt i status.
Matilda Lönnberg skriver att högtidskjolen är svart och av köpetyg. Läs gärna om den svara kjolen också.
Kommentarer
Skicka en kommentar