Kulturstipendium till dräktprojekt i Vånga

I somras stod det klart att vi i Orgagillets hantverksgrupp får ett kulturarvsstipendium på 28 000:- från Riksantikvarieämbetet för ett spännande dräktbevarandeprojekt. Så himla roligt!

Projektet innebär att väva upp och tillhandahålla tyger till en vardagsdräkt från Vånga, som lanserades i början av 1980-talet. Dräkten är skapad utifrån textilrester som hittats i isoleringen på en gård när den renoverades. Eftersom dräkten riskerade att bli bortglömd, så det är en kulturarvsinsats att ta fram materialet till den och att jobba för att få den lite mer känd igen.

Britta beskriver den blå bottenfärgen som "potteblå".

Under våren och sommaren 2020 har Ingegerd Söderholm och Karin Ekstedt förberett vävstolarna och börjat väva i Orgagillets lokal. Centimeter efter centimeter av de vackra tygerna växer fram. En dräkt som riskerade att glömmas bort, får åter liv. 

Karin Ekstedt och Ingegerd Söderholm är de hjältinnor som satt upp vävarna och vävt det mesta. 

Dräkttygerna som återskapas hittades vid renoveringen av Britta Erikssons föräldrahem "Kröka" i Vånga. Att stoppa in tygrester som isolering var förr ett vanligt sätt att använda textilier in till minsta utslitna trasa.

Livstyckstyget växer fram. Ingegerd slår in.

Britta Eriksson är själv vävare, dräktintresserad och äger Björke väveri i Vånga tillsammans med Ylwa Källgren. Britta var ju precis rätt person att hitta de gamla tygresterna i väggen. Hon förstod vad det var och fick idén att med hjälp av dem skapa en vardagsdräkt med anknytning till bygden. Den lilla blå tygbiten hade dessutom rester av snörhål, så det var fråga om gamla utslitna kläder. Det brunrandiga tyget satt som foder. Till förklädestyg hittade Britta en tyglapp som satt på ett gammalt hästtäcke/lapptäcke som använts på gården.

Den mer kända hembygdsdräkten från Vånga är en högtidsdräkt, så vardagsdräkten blev ett komplement. Britta kallar sin dräkt ”arbetsdräkt”.

Britta beskriver den bruna bottenfärgen som "albarksbrun",

Dock valde Britta att använda bomullsgarn när hon skapade dräkten, till skillnad från originaltygerna, som hade ullinslag och linvarp. Hon tog därmed fram en sommardräkt. Tanken är säkert även där som ett komplement till den etablerade hembygdsdräkten.

Orgagillets projekt sker helt på ideell basis. Kostaden är till garn för att väva upp tyg till livstycke och förkläde till 15-20 dräkter, medan kjoltyg har beställts av Björke väveri. Att få ett så fint stipendium känns som en bekräftelse på att arbetet med textil och dräkt är något värt. Folkdräkt har vunnit i status och intresse under de senare åren, vilket är jätteroligt! 

Det känns fantastiskt att få sprida kunskap om och arbeta med den här vardagsdräkten från Vånga. Stipendiet blev en extra sporre för oss alla. Resultatet blir ju att vi arbetar för att bredda dräktskicket i Vånga, så att det har möjlighet att vara levande och varierbart.

Vi fick låna Brittas egen dräkt. Birgitta visar glatt upp den för fotografen.

Vi hoppas väcka intresse hos människor för att komplettera sina Vångadräkter, eller kanske skaffa hela ”arbetsdräkten”. Kontakta gärna Orgagillet om du vill köpa något av tygerna, skaffa hela dräkten eller kanske väva dina tyger själv. Det kan finnas möjlighet.

Den fina dräkten i lite mer närbild.

Den första samt de tre sista bilderna i blogginlägget är fotade av Niclas Fasth.