Reproduktion av kalminkslivstycke från Regna

En av sommarens absoluta höjdpunkter var när jag och några av mina dräktvänner i Östergötland träffades en varm julidag för att planera vår tolkning av ett livstycke från Regna. Livstycket är bevarat på Nordiska museet och finns på digitaltmuseum.se. Det här kommer att bli ett jättespännande och roligt projekt som jag ser jättemycket fram emot att få göra!

Originallivstycket på Nordiska museet. Foto: Nina Heins

Originalet är ett kalminkslivstycke, eller faktiskt snarare en hemvävd imitation av en kalmink och det borde vara sent 1700-tal med tanke på livstyckets modell med lite fyrkantig urringning och rätt långt skört. Ett rasande snyggt livstycke, kanske norra Östergötlands allra stiligaste? 

Jag och Fia Makalös Lindblom håller hänförda upp det handvävda tyget. Tyget är vävt av duktiga Ola Depui. Foto: Birgitta Andersson 

Kalmink var ett otroligt populärt tyg under hela 1700-talet hos allmogen i Sverige. I norra Östergötland förekommer livstycken i kalmink frekvent i bouppteckningarna, särskilt i Risinge som var lite modernare och låg före Vånga med nyheterna. Man vet att det ofta var fråga om brudlivstycken. 1700-talsmänniskan hänfördes av de vackra kalminktygerna, som är köpetyger som producerades på flera håll, men med högst kvalitét från Norwich i England. Gör en sökning på digitalt museum och titta!

Kalminkerna är ofta randade och ränderna går in i varandra på ett speciellt sätt, så kallade shatteringar. De är färgstarka och ibland hade de även invävd "brokad". Det kallas att de är blommerade. Köpetygerna var efterbehandlade och glansade - kanske valsade och vaxade eller behandlade med stärkelse och värme och glättade. Man vet inte exakt hur de efterbehandlades. Olika fabrikanter hade säkert olika metoder. Processen kallas kalendering och det finns en del att läsa om man googlar.

De dyra kalminktygerna användes påfallande ofta till brudklädsel och då oftast just livstycken. Förbud och överflödsförordningar försökte reglera allmogens lust till vackra och luxuösa tyger. Man skulle inte få klä sig över sin samhällsklass. Dock var just brudklädsel och dopklädsel undantag i förordningarna och här fanns alltså kryphålet för att använda kalmink. Överflödsförordningarna avskaffades slutligen av kung Gustav III runt 1790-tal.

Det stiliga originallivstycket bakifrån.

Ola Depui, som har handvävt tyget åt oss, tog fram en vävnota utifrån detaljerade foton, som finns i en fin konserveringsrapport. 

Livstycket utställt på docka i Nordiska museet. Foto: Mats Landin

Vi är fem personer som är på gång med en varsinn tolkning av livstycket. Vi tänker att en sådan fin, randig och färgstark kalmink, även om den är hemvävd, säkert skulle kunna användas till högsta högtid. I bouppteckningarna i norra Östergötland ser man att kjolen med det finaste och dyraste köpetyget var svart köpetyg. ,så jag kommer alltså att bära det här livstycket till den svarta kjolen. 

Vi beundrar tyget. Fia Makalös Lindblom, Annelie Tollerå och Therés Dahl från vänster i bild. Foto: Birgitta Andersson

Vår tygbeställning ska räcka till fem personer och är riktigt långt. Men Ola Depui står redo att väva mer om någon är intresserad!

Vi ritar och provar lite mönster. Alla fick toille-läxa. Therés Dahl, Kerstin Nordliner Arlid och Fia Makalös Lindblom från vänster. Foto: Birgtta Andersson