Den svarta högtidskjolen. En sorglig historia?

Matilda Lönnberg skriver tydligt i sin bygdebeskrivning att kvinnorna i Risinge socken använder svart högtidsdräkt med skirt, vitt förkläde. Hennes beskrivningar gäller början på 1800-talet. De hemfärgade kjolarna som tidigare har tagits upp i bloggen, tillhör alltså vardagsdräkten. Allmogebefolkningen levde med föreställningen att hemmagjort inte var lika fint som det eftertraktade köpetyget.

I mina studier av bouppteckningarna i Risinge ser vi att den svarta kjolen är väl etablerad bland Risingebor och Vångabor redan på 1770-talet. Den svarta kjolen är något som nästan alla kvinnor äger. Den verkar vara den fina investeringen. Alltid i olika fina köpetyger som sartin, sars eller kamlott. Säkert använd tillsammans med högtidslivstycke - det finns många kalminklivstycken i bouppteckningarna. Även fina röda klädeslivstycken lever kvar och passar till svart högtidskjol!

Birgitta visar den svarta högtidskjolen med
vitt förkläde och svart tröja. Hon skyddar sin vackra bindmössa
med ett huvudkläde. Foto: Niclas Fasth

Från Vånga finns intressant nog en högtidsuppsättning bevarad på Nordiska muséet - svart kjol och skirt, vitt förkläde. 

En verkligt levande bild får vi i Matildas Lönnbergs berättelse Skogbo och Slättbo, en bygdebeskrivning som skildrar livet i norra Östergötland på ett detaljerat sätt. Läs den om du inte redan har gjort det! Här berättar Matilda att det svarta tyget till kjolen samt sockerduken till förklädet köps in av ungmor som begåvning från hennes svärfar. Tyget är först menat till ungmorsdräkten. Det är alltså när kvinnan har gift sig som hon verkar skaffa sin viktiga svarta högtidskjol allra först. Det var "oföränderlig lag att kjolen måste vara svart" skriver Matilda.

Kjolen verkar sedan komma till användning i högtider genom livet... och självklart också i sorg. Skillnaden i sorgdräkt är att det vita sorgförklädet har en bred fåll, beskriver Matilda, samt att man klär sig i en stor vit huvudduk, stärkt som en skärm över pannan.

Trots att Karin Fransson gjort uppmätning och symönster på den svarta kjolen och det vita bomullsförklädet som finns bevarat, används inte högtidskjolen i stor omfattning i vare sig Vångadräkten eller Risingedräkten idag. Det känns tråkigt att högtidskjolen inte används, fler borde verkligen skaffa denna fantastiska svarta kjol! 

Fia visar den svarta högtidskjolen med vitt förkläde
rött grönkantat livstycke och tyllhalskläde
(återtaget till Vånga - vi är mer vana att se det i Skedevidräkten). Foto: Niclas Fasth

Men den svarta kjolen verkar ha ansetts som "lite för sorglig" av många har jag hört. Vissa tror att den bara är till begravning. Men då förbiser man de tydliga uppteckningarna om den svarta kjolen som en allmän högtidskjol. För att göra ett riktigt krokben på den vackra svarta högtidskjolen har Nordiska muséet haft Vångakjolen och förklädet utställd som just sorgdräkt under en lång tid, och då angett "sorgdräkt från Vånga". Trots att det bevarade förklädet inte har bred fåll som ett sorgförkläde ska ha, enligt Matilda Lönnberg.

Jag hoppas på att många blir inspirerade till att sy sina svarta högtidskjolar!



Kommentarer