Den svarta högtidskjolen. En sorglig historia?

Matilda Lönnberg skriver i sin bygdebeskrivning att kvinnorna i Risinge socken använder svart högtidsdräkt med skirt, vitt förkläde. Hennes beskrivningar gäller början på 1800-talet. De hemfärgade kjolarna som tidigare har tagits upp i bloggen, tillhör vardagsdräkten. Allmogebefolkningen levde med föreställningen att hemmagjort inte var lika fint som det eftertraktade köpetyget.

I mina studier av bouppteckningar i Vånga och Risinge ser jag att den svarta kjolen är väl etablerad, särskilt bland Risingebor, men även till en del i Vånga, redan på 1770-talet. Den svarta kjolen är något som nästan alla kvinnor äger i Risinge. Den verkar vara den fina investeringen. Svart kjol skaffar man gärna i fina köpetyger som sartin, sars eller kamlott. Säkert används den tillsammans med högtidslivstycke - det finns många kalminklivstycken i bouppteckningarna. Även röda klädeslivstycken räknas till högtid och borde passa till svart kjol.

Birgitta visar den svarta kjolen med
vitt förkläde och svart tröja. Hon skyddar sin vackra bindmössa med ett huvudkläde. Foto: Niclas Fasth

Från Vånga finns intressant nog en uppsättning bevarad på Nordiska muséet - svart kjol och skirt, vitt förkläde. 

En verkligt levande bild får vi i Matildas Lönnbergs berättelse Skogbo och Slättbo, en bygdebeskrivning som skildrar livet i norra Östergötland på ett detaljerat sätt. Läs den om du inte redan har gjort det! Här berättar Matilda att det svarta tyget till kjolen samt sockerduken till förklädet köps in av ungmor som begåvning från hennes svärfar. Tyget är till ungmorsdräkten. Det är alltså när kvinnan har gift sig som hon verkar skaffa sin svarta högtidskjol. Det var "oföränderlig lag att kjolen måste vara svart" beskriver Matilda.

En skillnad i sorgdräkt är att det vita förklädet har en bred fåll, beskriver Matilda, samt att man klär sig i en stor vit huvudduk, stärkt som en skärm över pannan.

Trots att Karin Fransson gjort uppmätning och symönster på den svarta kjolen och det vita bomullsförklädet används inte den svarta högtidskjolen i särskilt stor omfattning i vare sig Vångadräkten eller Risingedräkten idag. Det känns tråkigt att den svarta kjolen inte används, fler borde verkligen skaffa denna fantastiska kjol! Den är iallafall min absoluta favorit.

Fia visar den svarta högtidskjolen med vitt förkläde,
rött grönkantat livstycke och tyllhalskläde
(återtaget till Vånga - vi är mer vana att se det i Skedevidräkten). Foto: Niclas Fasth

Men den svarta kjolen verkar ha ansetts som "lite för dyster" av många folkdräktsbärare har jag hört. Vissa tror att den bara är till begravning. Men då förbiser man uppteckningarna om den svarta kjolen. För att göra ett riktigt krokben på den vackra svarta högtidskjolen har Nordiska muséet haft Vångakjolen och förklädet utställd som just sorgdräkt under en lång tid, angiven som "sorgdräkt från Vånga". Trots att det bevarade förklädet inte har bred fåll som ett sorgförkläde ska ha, enligt Matilda Lönnberg. 

Jag hoppas på att många blir inspirerade till att sy sina svarta högtidskjolar nu! Den är så fantastiskt vacker.

Läs gärna också om Birgitta Svenssons ovanliga Vångadräkt...

Kommentarer