Jag håller på att sy en vardagsdräkt från Vånga/Risinge. Jag har bestämt mig för att använda dräkten på mitt jobb som kommunikatör i Svenska kyrkan, där jag emellanåt kommunicerar kring kulturarvet som mitt alter ego ”Sörgårds-Anna”.
 |
| Jag intervjuar Norrköpingshistorikern Peter Kristensson i en miniserie om S:t Olai kyrkas historia. Basen i dräkten är en vardagsdräkt från Vånga. |
 |
| Vardagsdräkt för Vånga och Risinge, höstbruk. Ritad av Nils Månsson Mandelgren 1846. |
Dräkten på bilden anges gälla för Vånga och Risinge, men man kan nog beteckna hela norra Östergötlands skogsbygd som ett och samma dräktområde, med vissa undantag. Norra Östergötland är en konservativ byggd där dräktskicket skiljer sig från slätten i södra Östergötland, där det fanns rika bönder som var mer öppna för nya modeintryck och antog ett mer herremannalikt klädskick. I boken Mandelgren i Östergötland och i Matilda Lönnbergs Skogsbo och Slättbo redogörs på ett jätteintressant sätt för skillnaderna mellan skogsbygden i norr och slätten i söder.
 |
| Vardagsdräkt under sommaren. Holkar och klampor är något jag måste sikta mot någon gång och som brukades av både män och kvinnor. (alltså skodonen och linnestrumporna utan fot). |
Just vardagsdräkt är för det mesta mindre konservativ och mer mottaglig för modeintryck och förändringar än dräkten till högsta högtid. Kvinnodräkten som Mandelgren tecknar av är heller inte särpräglad, utan en mer allmän folklig modedräkt.
 |
| Här syns sparvåden som jag sydde på min kjol. |
Vardagsdräkten på Mandelgrens bild ser ut att ha samma randiga tyg i livstycke som kjol. Källorna anger att det var vanligt med samma tyg i livstycke, kjol och gärna ungefär samma i förklädet också.
Det finns faktiskt en vardagsdräkt från Vånga som lanserades på 1980-talet och tyget till min vardagskjol är från den dräkten. Men jag väljer att använda samma tyg även i livstycket, såsom källorna anger. Det är däremot inte samma tyg i kjol och livstycke i vardagsdräkten från 1980-talet. Läs mer om Ylvas och Brittas arbetsdräkt/vardagsdräkt här.
 |
| Jag valde att ha utsläppt hår när vi filmade serien. Så var det naturligtvis inte förr, men dräkt idag behöver inte vara en korrekt historisk uppvisning anser jag. |
Jag väver just nu också tyg till ett vardagsförkläde som är ljusrandigt och också är från Brittas och Ylvas vardagsdräkt.
 |
| Min kompis Karin i sin tjusiga vardagsdräkt med samma tyg i kjol och livstycke. Förklädet har hon redan färdigt. |
Jag har valt att göra mitt livstyckemönster efter Vångadräktens skinnlivstycke, men utan skörtflikarna/munkarna för att få en mer vardaglig variant.
 |
| Birgitta bär det vackra skinnlivstycket och den randiga vardagskjolen. |
Premiären för min vardagsdräkt var under Kulturnatten förra året då jag stod i S:t Olai kyrka och sydde på en doppåse och fick berätta för folk om denna tradition.
 |
| Jag står i S:t Olai kyrka under Kulturnatten och syr på en doppåse. Jag har ett kattunsförkläde som härstammar från Hällestad medan jag väntar på att få mitt vardagsförkläde färdigt. |
Vad gäller vardagsfrisyren visar Mandelgren en ung kvinnas håruppsättning. Med låg tofs och brokigt hårband, senare i tiden med lös knut och hårband. Bindmössa till lite finare tillfällen. Hårknuten skulle vara utanför bindmössan och rött strykband som skulle skymta genom stycket. Till Brittas och Ylvas arbetsdräkt används ett vanligt rutigt huvudkläde.
Den som vill se avsnitten om S:t Olai kyrka med mig och Peter Kristensson tittar här:
1. Rysshärjningarna: https://vimeo.com/566602740/21c6efe75a
2. Kröningen: https://vimeo.com/566609418/72a9cfa37b
3. Tidigare kyrkor på platsen: https://vimeo.com/566610128/e7bae43245
Kommentarer
Skicka en kommentar